Beslut från EU-domstolen angående CE-märkning

Helsingfors förvaltningsdomstol har begärt ett förhandsavgörande av EU-domstolen angående tolkning av omfattningen av EN 1090-1:2009+A1:2011.

Bakgrund

2014 förbjöd Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes, Finland) företaget Anstar Oy att CE-märka och prestandadeklarera fyra produktgrupper vilka alla är ingjutningsgods för infästning av allt från fackverk, balkonger och pelare till skalelement och murverk. Beslutet togs genom tolkningen att produkttyperna inte omfattas av Mandat 120 (som ligger till grund för EN 1090-1).

Anstar Oy har tagit detta ärende till Helsingfors Förvaltningsdomstol för ett avgörande som i sin tur begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen och ställt följande frågor.

  1. Ska mandat M 120 och den med stöd av detta mandat upprättade standarden EN 1090‑1:2009+A1:2011 tolkas så, att deras tillämpningsområde inte omfattar de produkter som är avsedda att fästas i betong innan den hårdnar som anges i punkterna 1–4* i [det omtvistade] beslutet (upphängningssystem som används för att förbinda skalelement eller murad fasad med byggnadsstommen, vissa fästskruvar, fästplåtar, standardståldetaljer, fackverksinfästningar, pelarfötter, väggskor och balkonginfästningar)?
  2. Utgör förordning nr 305/2011, de i förevarande mål nämnda mandaten från kommissionen eller unionsrätten i något annat hänseende hinder för Kemikalieverkets tolkning, enligt vilken nämnda produkter inte omfattas av tillämpningsområdet för mandat M 120 och standarden [EN] 1090‑1:2009+A1:2011?”

Alltså i princip, omfattas ingjutningsgods av CPR (byggproduktförordningen,  förordning 305/2011), EN 1090-1:2009+A1:2011 och mandat M 120?

Beslut angående omfattning av EN 1090-1

EU-domstolen beslutar följande:

Standarden EN 1090‑1:2009+A1:2011 med rubriken ”Utförande av stål- och aluminiumkonstruktioner – Del 1: Bedömning av bärverksdelars överensstämmelse med ställda krav” ska tolkas på så sätt att dess tillämpningsområde omfattar sådana produkter som de som avses i det nationella målet, som är avsedda att fästas i betong innan den hårdnar, under förutsättning att de har en bärande funktion i den meningen att byggnadsverkets hållfasthet direkt minskar om de avlägsnas därifrån.

Europadomstolens mening är alltså att ingjutningsgods som påverkar byggnadsverkets bärförmåga ska CE-märkas och prestandadeklareras enligt EN 1090-1:2009+A1:2011.

Ytterligare intressanta klargöranden (eller avsaknad av) från domen.

  • En harmoniserad standard gäller alltid före ett europeiskt bedömningsdokument. Det vill säga om en produkt omfattas helt av en harmoniserad standard så kan inte produkten bedömas enligt en ETA.
  • Vägledningsdokument för tolkning av en standards tillämpning som publicerats av nationella eller internationella standardiseringsorgan är inte rättsligt bindande. Det betyder till exempel att den tekniska rapporten CEN/TR 17052:2017 – Guide för tillämpning av EN 1090-1:2009+A1:2011, inte påverkar tolkningen av EN 1090-1 även om den, som Europadomstolen också påpekar, kan utgöra en värdefull vägledning.
  • En fråga som enligt min mening kvarstår att reda ut är vad ett byggnadsverk är. Och, kan det till exempel finnas ett byggnadsverk i eller ovanpå ett annat byggnadsverk?

CEN/TR 17052:2017 Guide för tillämpning av EN 1090-1:2009+A1:2011

*Produkterna 1-4 anges som

  1. Upphängningssystem som används för att förbinda skalelement eller murad fasad med byggnadsstommen, …
  2. Fästskruvar, Fästplåtar och standardståldetaljer, Fackverksinfästningar, …
  3. Pelarfötter och väggskor, …
  4. Balkonginfästningar.

För att läsa domen i sin helhet klicka här

Läs mer om omfattning och tolkningar av EN 1090-1 här.

/Björn Uppfeldt

By | 2018-01-11T10:31:52+00:00 January 11th, 2018|Juridik, Regelverk|