Det råder skilda tolkningar av reglerna om spårbarhet i kapitel 5.2 i SS-EN 1090-2:2018. Det förorsakar problem både vad gäller certifiering och revision enligt SS-EN 1090-1 och i samband med kontroll enligt SS-EN 1090-2.

Svenska 1090-gruppen har enats om följande tolkning av reglerna om spårbarhet i SS-EN 1090-2:2018 Utförande av stål- och aluminiumkonstruktioner – Del 2: Stålkonstruktioner, kapitel 5.2 Identifiering, kontrolldokument och spårbarhet.
Tolkningsutlåtande och utdrag ur kapitel 5.2 SS-EN 1090-2:2018 laddas ner här>>

Tolkning

Första stycket under tabell 1, se utdrag ur SS-EN 1090-2:2018 nedan, säger att ingående produkter ska vara spårbara, men inte på vilket sätt.

Andra stycket under tabell 1 säger vilken typ av spårbarhet som kan användas. Spårbarhet baserad på ”…dokumentation för tillverkningsparti…”. Samma stycke anger även att spårbarhet för enskilda ingående produkter kan föreskrivas, se även Tabell A.2. Spårbarhet för enskilda ingående produkter innebär att varje ingående produkt kan spåras till ett specifikt 3.1-intyg, det vill säga unik spårbarhet till skillnad från spårbarhet för tillverkningsparti. Unik spårbarhet respektive spårbarhet till tillverkningsparti utvecklas nedan.

I SS-EN 1090-2 finns två typer av spårbarhet av ingående produkter, unik spårbarhet och spårbarhet till tillverkningsparti.

Unik spårbarhet innebär att varje individuell ingående produkt är spårbar till ett specifikt kontrolldokument (till exempel 3.1-intyg).

Spårbarhet till tillverkningsparti (batch eller type traceability) innebär att nominellt lika ingående produkter inte behöver särskiljas och spårbarhet till ett specifikt kontrolldokument är således begränsat. Vid användning av spårbarhet till tillverkningsparti är nominellt lika ingående produkter spårbara till ett set av materialintyg, det vill säga 20 balkar kan vara spårbara till ett set om 5 olika 3.1-intyg.

Kommentar

Observera att det är rutinen för spårbarhet som återfinns i företagets certifierade FPC som ska följas vid tillverkning av produkter för CE-märkning.

Normalt är det fullt tillräckligt med spårbarhet till tillverkningsparti. Ett exempel då det kan vara nödvändigt med unik spårbarhet är då förvärmning innan svetsning krävs eftersom relativt små skillnader i kolekvivalenten påverkar förvärmningstemperaturen och kolekvivalenten skiljer sig något mellan olika charger.

Svenska 1090-gruppen är en branschgrupp i MVRs regi bestående av representanter från anmälda organ, kontrollföretag, leverantörer och stålbyggnadsföretag/tillverkare med syfte att begränsa ojämlik konkurrens genom gemensamma tolkningar och ökad efterlevnad av gällande regelverk.
Läs mer information om vilka som ingår i 1090-gruppen.